nu har jag vart hos Yoda igen.

vi pratade om tankar. och sen så frågade jag hur jag skulle göra med jobbet vad jag alternativt skulle säga till dom eftersom tiderna kan ju bli kanske på arbetstid men skulle det vara så och de undrar så kan jag säga att (eftersom det inte är direkt optimalt att säga att man lider av stress) jag fick panikångest och nu går behandlig för det. och oftast får man den responsen att folk faktiskt känner igen sig.

jag har fortfarande inte fått tag i chefen. det är lite störande. men jag har en plan! såklart. hehe. jag ska lämna av mina grejjer på nya jobbet och då skriver jag ner tfn.nret till  min aretskamrat som jobbar där och ringer henne och frågar när jag ska komma på måndag. hon borde ju ha lite koll iallafall.  kan tänka mig att vi har mest inskolningar och det är ju ingen full barngrupp så sett. så det löser sig. men självklart kan man ju inte släppa det förrän man vet. men så funkar ju människans hjärna så det så.

sen sa han att vi kommer ju gå djupare och privatare in på vem jag är och då kan det vara bra att hålla saker för sig själv. (jag nämnde att jag diskuterat en grej.) men jag vet inte om jag utlämnat mig själv så himla mkt. egentligen har jag väl mest dratt grejjer från böckerna och reflekterat över det. en sak som jag kan vidarege er där skulle vara de här negativa tankarna som tillslut blir automatiska tankar som ligger där och stör oss. det man kan jobba med är att försöka registrera om dom, det där är bara en tanke, den är inte jag. jag är inte min tanke.och acceptera den, den är där, men! den är inte farlig.

och än en gång. ifrågasätt inte någon annans negativa tankebanor. för säger du: tänk inte på det. eller: varför tänker du på det då?

det gör oftast att tanken blir förbjuden, och försök att inte tänka på nått förbjudet. det går inte, då tänker du ännu mer på det.

så nu kommer ni bara få andra grejjer av mig. eller ah, lärorika kanske, by jenny hehe. roliga. osv. osv.

dethär med nätdejting är inte så roligt direkt har jag kommit på. det är när jag är uttråkad. så sitter jag och klickar runt. suck.

sen kanske det inte är så bra för mig just nu att dejta okända människor? först är det kul, spännande. men det är ju inte avslappnat. och jag som redan har svårt att vara avslappnad när jag är själv. vad fan gör jag för intryck då? fast jag tror inte andra vet om det om dom inte redan vet om det för jag har sagt det. men ibland är det så lätt att bara skriva saker med hjälp av tangentbordet. ska nog inte säga där heller att jag går i terapi. hihihihi. men vaddå de undrar vad man jobbar med så blir det en historia.

för oftast tänker jag Whatever. det är en kul grej, se det som en övning. människor är roligt. skaffa erfarenhet.

men sen när man utvärderar sig själv efteråt så kommer ju tankarna (de dåliga) att vad gjorde jag för fel?

men så sa min killkompis (fd symötekompis) att jag behövde inte alls gjort nått fel!

så är det, det är faktiskt whatever! för de andra gör ju massa fel! fast jag är mer öppen nu. och alla har krav, men jag tycker inte att jag eller den andra ska döma med en gång.

förutom kemi. DET känner man med en gång.

nu har jag gått över till den tunga läsningen:

jäj!